Jag beundrar min väns öppenhet och uppriktighet, även för offentlighetens ögon skriver han från hjärtat. Lite krumelurer dock, men fortfarande äkta. Jag önskar att jag vågade vara lika uppriktig. Jag vet ingenting om att blogga, eller ens uttrycka känslor för andras öron. Men det är dags att skriva många hundra krumelurer och försöka!
Min vän berättade om kärlek. Det är någonting jag inte vet speciellt mycket om. Tillräckligt mycket för att avvakta och "move along/go with the flow" utan att kämpa för det. Tillräckligt lite för att tvivla på det. Jag har upplevt delar av det. Den känslan går inte att ta miste om. Men jag minns inte hur det var, jag har förträngt det. Så om du som läser är kär, vänta inte på ett "rätt tillfälle" eller liknande, det finns inga sånna. Ta vara på dina känslor och var ärlig mot dig själv! Du kan inte lura ditt inre. Det är värt att sätta sig själv högst, man lär sig ingenting annars!
Hur som helst..
Jag gick en lång promenad inatt. Tog en tur över till "husvik", en brygga vid havet, där du kan se horisonten. Jag går till ställen vid havet när jag behöver andas.. så långt från mitt hus som möjligt helst, bara för att få andas.Rensa mina tankar och känna på mitt innre.. I guess. Sedan gungade jag, det är det BÄSTA som finns skulle jag tro. helt seriöst. Det är när nog till att få flyga litegrann, bara för en halv sekund, precis innan man tvingas ner från toppen av sitt sving, så står allt stilla. Älskart!
Jag tog by the way Brons medalj i Saolin Kung-fu handfrom häromdagen. Hehe, första gången jag vunnit någonting
någonsin! yey.
Men skall jag knyta mig, efter många om och men, är dte kanske dags nu snart.
(水嶋ヒロ <--- Tjejer, han är het.)
恭弥
No comments:
Post a Comment